Den 13 januari uttryckte jag i en debattartikel i Tidningen Ångermanland min glädje över att revision skulle genomföras med fokus på LSS-verksamheten inom Välfärdsnämnden i Kramfors. Det fanns flera skäl till att jag var glad.

För det första eftersom de allra flesta av de erfarna personer jag talat med har menat att saker tar tid. Det tar tid, har de sagt. Det tar väldigt lång tid och man ska inte hoppas på så mycket, har de uttryckt.

Nu när revisionen slutförts är det därför mycket glädjande att det från initiativ till beslut om revision inte fick gå decennier, inte år, inte månader utan några enstaka veckor. Det måste väl ändå betyda att vissa saker och ting kan gå fort om man vill.

För det andra så var jag övertygad om att det skulle framkomma oro för individers rättigheter, inte minst barnens, om revisionen fick rätt underlag. Nu när revisonen slutförts visar sig oron inte vara utan grund. Nämnden rekommenderas bland annat "att säkerställa rutiner som tydliggör hur barnkonventionen ska tillämpas". För det utomstående ögat kan det vara en mindre fråga men för oss som själva bevittnat med vilken arrogans och ovilja som barnkonventionen hanterats – nästan om en oönskad pålaga som man administrativt försökt sidsteppa i troligt syfte att spara pengar – är det här en välkommen bekräftelse.

För det tredje och det viktigaste, uttrycker revisionen att de ser "ytterst allvarligt på att uppföljningen på individnivå inte genomförs i den omfattning som är nödvändig för att säkerställa att den enskildes behov tillgodoses." Detta är i princip det maximala utfallet som kunde ha önskats från den här typen av revision. Tack till er alla som mejlat, ringt och på andra sätt lämnat in era underlag till mig och revisionen. Ni är alla i sådan livssituation att ni inte ska behöva bedriva en kamp på detta sätt, men ändå samlat energi att bidra.

Med iver väntar jag på ansvarsutkrävande som jag är övertygad kommer att komma. Hur vi inom offentliga sektor än försöker släta över tillkortakommande och uppenbara brister så landar det till slut på att någon är ansvarig, och inte förmått eller velat utföra sitt arbete.

I vissa fall kan det påverka saker – livlösa ting – som man kan överleva ifall de brister i kvalité, medan i andra fall kommer människor till skada. I Kramfors har det senare skett och det är inte acceptabelt. Därför är jag övertygad om att nya krafterna på förvaltningen kommer att agera och se till att en grund läggs för att hindra förfallet, innan nybygget på allvar kan ta fart.

Ni som har gett mig förtroendet att vara er röst inom politiken kan se framemot en motsvarighet till halvårsbokslut inom kort. Där kommer jag att redovisa vad jag anser mig ha bidragit med, men också vad jag inte kunnat förändra, än. Tack för att ni fortsätter stötta!

Peyman Vahedi (S), ledamot kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Kramfors