Den 27 januari 1945 befriades fångarna i förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Det är sedan många år en internationell minnesdag där folk samlas och påminns om vad som hände i Europa, här i vår närhet för 77 år sedan. Omkring 6 miljoner judar mördades samt romer, funktionsnedsatta eller asociala som av olika skäl inte ansågs passa in i nazisternas nationalparadis. Om vi skulle hålla en tyst minut för hedra alla de som mördades bara för att de var judar, skulle vi få vara tysta i 11 och ett halvt år.

Vi vill nog gärna tro att antisemitismen försvann när världen drabbades av kännedom om nazisternas människoslakterier, om det folkmord som pågick under tiden andra världskriget rasade. Men vi ser i dag att judehatet visar sig alltmer öppet, inte bara i andra länder utan med skrämmande påtaglighet här i Sverige. Det mest uppmärksammade är situationen i Malmö där det gått så långt att judar flyr från staden på grund av hat, våld, hot om våld, trakasserier och vandalism. Men detta måste jag med stor sorg säga är vardag för judar på många platser i dag.

Var och en behöver ta sitt ansvar att säga nej till antisemitism, agera mot dem som förnekar historien och sprider hat. Detta behövs nu mer än någonsin. De överlevande från utrotningslägren blir färre, men deras efterlevande finns kvar och minnet får aldrig dö.

Förintelsens minnesdag är en viktig dag och borde ha sin självklara plats och uppmärksammas varje år i skola, regering och riksdag.

Tore Sowell