■ Replik på insändaren "Satsningen på vindkraft kan inte vara rätt – inte så miljövänligt som vi tror".

Signaturen "JAG" skriver om vindkraft, men mellan raderna anas att syftet egentligen är att propagera för kärnkraft genom att prata ned dess konkurrenter. De tekniknostalgiker som av alltmer kulturella skäl vill ha kärnkraft måste nämligen kämpa mot att denna ekonomiskt konkurreras ut av ny teknik, väderberoende kraftslag och energilagring. Signaturens argumentation följer ett manus som känns igen, med punkter som ska tilltala den tekniskt intresserade läsaren, men som visar sig ha grava brister när de granskas närmare. Trots sin förmenta teknikoptimism är opinionen för kärnkraft nämligen rätt daterad i sin kunskap om teknik.

Tydligast visar sig detta i den första punkten, om frekvensreglering. Traditionellt har elsystemet byggts upp av passiva komponenter som motstånd och spolar, i vilket fall växelström produceras genom att generatorer roterar precis i takt med nätet – något som uppnås genom att finjustera flödet (av vatten eller ånga) genom drivande turbiner. Vinden kan inte styras så, men det behövs inte heller, för i dag kan vi använda aktiva komponenter som halvledare även för kraftöverföring. Vindkraftsel, liksom el som förts över via längre sjökabel, växelriktas aktivt när den matas in på det traditionella elnätet, och kan därmed lättare och bättre följa elnätets frekvens än vad kärnkraften kan!

Det för oss vidare till den andra punkten, om reaktivkraft. Ordboksdefinitionen av reaktiv effekt är att detta är växelströmseffekt som ej kan uträtta arbete, utan endast pendlar fram och tillbaka i elnätet; den tar upp plats utan att göra någon nytta. Att aktivt växelriktad kraft som vindkraft minskar denna är alltså något bra, och även vad man bör förvänta sig. Det signaturen "JAG" vill upphöja till dygd är egentligen begränsningar och brister med sekelgammal passiv teknik.

Lars Hellström, fil. dr.