Annons

Annons

Annons

Annons

Johan Frick

ledare socialdemokratisk

Johan Frick
S-kommunerna som curlar de redan besuttna

I en artikelserie synar ledarsidan fenomenet med kommuner som säljer ut samhällsfastigheter, för att sedan hyra tillbaka dem till en högre kostnad. I denna första del diskuteras frågan om det verkligen är en så bra affär som kommunerna vill få oss att tro.

Detta är en opinionstext.Tidningen Ångermanland har en oberoende liberal ledarsida samt en grundad på socialdemokratiska värderingar.

Den tidigare S-politikern Ilija Batljan, vd för SBB, har blivit dollarmiljardär på rekordtid.

Bild: Fredrik Sandberg/TT

Annons

Det är inte kriminellt, men kanske borde det vara det.

De senaste tio åren har våra gemensamma tillgångar sålts till privata aktörer i ett rasande tempo. Det rör sig om kommuner som säljer förskolor, skolor och äldreboenden till privata fastighetsbolag, inte sällan med före detta politiker i bolagsstyrelserna. Ett genomgripande ideologiskt skifte i svensk välfärd.

För inte bara har det visat sig att kommunerna gör brakförluster och fastighetsbolagen mångmiljardvinster. Det är dessutom ofta arbetarrörelsens representanter, ledande S-politiker i kommunerna, som går i bräschen för utförsäljningarna.

Frågan är högaktuell. Efter en uppmärksammad debattartikel på DN Debatt förra veckan (29/6), “Billigare för stat och kommun att själva äga fastigheterna”, har kritiken vuxit sig ytterligare mot kommuner som säljer ut samhällsfastigheter.

Annons

Annons

På punkt efter punkt raserar artikelförfattarna Lars Heikensten, f.d. riksbankschef, och Hans Lindblad, f.d. riksgäldsdirektör, föreställningen om att privata företag skulle driva fastigheter avsedda för offentlig verksamhet mer effektivt: “Tvärtom tenderar kostnaderna för skattebetalarna att öka och flexibiliteten bli sämre. Frågan är om fenomenet samhällsfastigheter gagnar några andra än de inblandade kapital­ägarna.”

Det fackliga idéinstitutet Katalys har landat i liknande slutsatser. I en ny rapport från i maj, “20 miljarder skäl att äga själv”, konstateras att det är en ren förlustaffär för kommunerna men en synnerligen lönsam affär för de privata fastighetsbolagen. 2013 omsatte branschen 6 miljarder kronor. År 2020 var omsättningen 32 miljarder kronor. En femdubbling på sju år.

Då kan man fråga sig vad som föranleder kommunerna att sälja om det nu är så olönsamt. En allt överskuggande orsak tror jag är att allt fler kommunpolitiker är rörande överens om att vi inte längre bör äga gemensamt, utan i stället förlita oss på privata aktörer på marknaden. Sedan är det också så att försäljning kan te sig lockande för kommuner som kämpar med stora budgetunderskott och som ser att de kan frigöra kapital genom att sälja.

Kanske trodde till exempel S-kommunen Skellefteå att de gjorde en bra affär när de 2018 sålde Kulturhuset Sara till Samhällsbyggnadsbolaget, SBB, för 1 050 miljoner kronor. Men dels köpte SBB det för 200 miljoner kronor mindre än det kostade att bygga. Dels kommer bara grundhyran, 44,5 miljoner årligen, innebära att kommunen på 50 år betalar mer än dubbelt så mycket till SBB än vad de fick vid försäljningen. Hyreskontraktet är satt till 50 år.

Annons

Annons

Är det meningen att en röd kommun ska sälja ett kulturhus uppkallat efter arbetarförfattaren Sara Lidman till ett privat fastighetsbolag och sedan lämna kommuninvånarna med miljonskulder? I fallet med Kulturhuset Sara var det tydligen det.

Möjligen spelar det in att stora bolag som SBB tycks vara skickligare än kommunerna på att teckna förmånliga avtal. SBB:s grundare och vd Ilija Batljan har nämligen ett förflutet som kommunstyrelsens ordförande (S) i Nynäshamn mellan 2006-2009. Med andra ord vet han hur kommunpolitiken fungerar och hur kommunpolitikerna tänker.

Om kommunerna härvidlag framstår som okunniga och oseriösa aktörer på marknaden, finns det alltså de som är betydligt skickligare och har förstått att här finns miljardvinster att hämta.

Några av dem är Björn Rosengren, näringsminister i Göran Perssons regering 1998-2002, den förre S-politikern Mats Hulth, Pär Nuder, närings- och finansminister 2002-2006, och Jan Emanuel Johansson, f.d. riksdagsledamot för Socialdemokraterna.

Alla har de suttit på toppositioner i Socialdemokraterna. Nu har de gjort sig en förmögenhet på att i bolagsform äga bland annat förskolor, skolor och äldreboenden som tidigare ägdes av det offentliga.

Med tjocka telefonböcker, viktiga kontaktnät och goda kunskaper om hur Sveriges kommuner arbetar har de gått in i privata fastighetsbolag nischade mot välfärdssektorn. Den sektor som de en gång svor att rusta upp. Vad ska man kalla det?

Man brukar säga att det är frågan om kleptokrati när ledande politiker utnyttjar landets resurser och folkets tillgångar för att berika sig själva. Kanske passar kleptokrati in ganska bra här.

I nästa del av artikelserien är utförsäljningarna i Härnösand under luppen.

Annons

Annons

Till toppen av sidan