En majmorgon när morgondimman motvilligt lättade över Sörleviken och älvorna dansade på den plöjda åkern, samlades några vänner för en angelägen uppgift. Nu var det dags att byta spåntak på ”pärkällarn”.

Såväl gamla kunskaper dammades av (via nätet ) som gammalt takspån, som fanns i ett förråd. Tak och spån mättes. Joje von Boisman spikade ett underlag på taket av gamla bräder (återvinning). Takspånen sågades i rätta längder och blöttes av Ulrika Ölund. De var så spröda av ålder. Varje takspån behandlades varsamt, när dess fiberriktning bestämdes. Spånen läggs så regnvatten rinner av och fuktskador elimineras. De lades omlott i exakta mått både på längden och tvären. Även spikhuvudena doldes. Hammarslagen på de blanka trådspikarna ekade i dalen och ackompanjerades av en våryr gransångare.

Efter ett par dagars trevlig samvaro, gott samarbete och pauser med Ulrikas goda ”doppa” hade ”pärkällarn” ett nytt spåntak. Om ett halvt sekel står andra här och gläds över att ha lagt ett spåntak, tror Ulla Dahlin.

Ulla Dahlin

Näraskribent