Hörselläraren Mari-Anne Lundin har avlidit i en ålder av 86 år. Hon sörjs närmast av sonen Ulf med familj.

Mari-Anne har sina rötter i Högsjö, Ångermanland. Sitt första jobb fick hon på KA5 i Härnösand och där träffade hon sin blivande man Åke.

Hon sökte sig till läraryrket och fick sin första tjänst i Stockholm. Där lärde hon känna Vera Siöcrona som lärde henne allt om gamla stan och hembygdskunskap.

Marie-Anne gifte sig med Åke 1954 och ett år senare fick dom en son.

Vattenkraftsepoken skapade många jobb i bygderna och Mari-Anne kunde vända hemåt och undervisade i Bollsta, Edsele, Åsmon och slutligen i Sollefteå.

Hon övergick sedan till att bli speciallärare och fick en djup förståelse för elever med nedsatt hörsel.

I mitten av sjuttiotalet utbildade hon sig till hörsellärare för att hjälpa hörselskadade barn i skolmiljö. Hon krävde bland annat akustikplattor till alla klassrum hon undervisade i, något som i dag upplevs som standard.

Inom hela Ådalen samlade hon alla hörselskadade barn en dag i veckan för träning med den då nya tekniken texttelefon. Teckenspråk lärde hon de värst drabbade som då plötsligt kunde kommunicera. En högstadieelev cyklade två mil varje dag på sommarlovet för att få prata teckenspråk med henne.

När Mari-Anne drabbades av bröstcancer fick hon erfara hur lite stöd och hjälp som erbjöds. Hon bestämde sig då för att förändra den situationen och startade 1982 Sollefteå/Ådalens bröstcancerförening där hon under 25 år kämpade för patienters rätt till rehab, broschyrer på sjukhusen, kostnadsfria armstrumpor, peruker och andra hjälpmedel.

Det fortsatte med en länsförening och hon deltog även aktivt att utveckla BRO på riksnivå i mitten på åttiotalet.

I mitten på nittiotalet blev hon ordförande i Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO i Sollefteå där hon under tio år aktivt drev politiker och sjukvård till förändringar för att förbättra situationen för sina medlemmar.

På nittiotalet var hon var även med i Sjukvårdspartiet i Västernorrland där hon bland annat drev frågan att Sollefteå skulle få behålla sitt sjukhus, en fråga som var aktuell redan då. På äldre dagar fick hon till sin stora sorg se det beslutas om nedläggning av akut och BB.

Hon flyttade till Jakobsberg 2009 för att komma närmare sonen och det tog inte lång tid innan hon var delaktig i att starta en demensförening i Järfälla där hon var sekreterare i stort sett till slutet.

För första gången i sitt liv har nu Mari-Anne slutat kämpa.

Ulf Lundin, son och stor beundrare